Nu är det en vecka sedan vi åkte iväg från Gräsö där vi firade midsommar och tolv dagar sedan vi åkte från Åbo. Internet har jag kommit åt då och då, men har int fått något skrivet fast jag knappat något smått på datorn.
Vi är nu nedanför Galdhöpiggen. Hit har vi kommit via diverse turistvägar, fjordar, färjor, tunnlar... Bland dessa då till exempel Geirangerfjorden, Atlanterhavsvägen, Atlantervägstunneln, Trollstigen och Trollväggen. En positiv överraskare var Trollkyrkan nära Eide, en grotta uppe på fjället med underbart svala vattenfall inne i grottorna. På lördagen då vi var där var det hett, ungefär 24 grader varmt och vägen till grottorna går uppåt, uppåt...
Och på tal om väder... igår då vi såg Trollstigen och Geiranger var det helt hyggligt väder, trots några skurar mitt i middagen. Efter Geiranger körde vi vidare längs en fascinerande väg som ledde upp på fjället. Vi körde upp till Dalsnibba som ligger 1500 m.ö.h. Hit kommer man alltså med bil, något som är mycket märkvärdigt för en finne då vår högsta punkt ligger på ca 1320 m.ö.h (dessutom är Finlands högsta punkt en gränspir mot Norge och samma fjäll är några meter högre direkt på andra sidan gränsen...). Uppe på Dalsnibba blåste det hårt, så lilla Maestro fick inte komma ut ur bilen. Tog foto på oss, men vi ser helknasiga ut i vinden och kylan. Det blåste så att bilen skakade trots att den var parkerad!
Efter att vi kommit ned (och nästan åkt ned i diket pga nyfikenhet för skumma taxibilar i korsningar...) och kört genom ett par tunnlar á 6km (Finlands längsta tunnel är 3,2km) kom vi ned till en dal där vi passade på att tanka bilen. Eftersom vinden fortfarande var mycket kraftig i dalen, beslöt vi oss att sova i bilen. Och eftersom vi inte hittade någon optimal parkeringsplats, blev det till att sova i sätet.
Idag har vi åter åkt över fjäll samt besökt Lom. Vädret har varit som igår: vindigt och regnsjukt med skurar. Det var ingen hit att kocka med trangian i vinden då sakerna åkte iväg och fyllda 1,5 liters flaskor åkte omkull av vinden. Som liten krydda upptäckte vi också att oljan var slut i stackars Volvon. Inte undra på efter våra fjällbestigningar!
Efter oljetankning bar det av mot Joutuinheimen. Och här kunde vi förstås inte låta bli att köra upp, upp, högst upp! Uppe vid 1840 m.ö.h. finns nordens högst belegna bilväg och ett litet hotell bland sommarblöta snödrivor. Där fick Maestro skutta omkring, rulla sig i snön och leka fjällräv. Men man undrar vad för slags människor som reser upp till foten av skandinaviens högsta berg och sedan sitter inne i hotellets lounge och surfar på Facebook?
På vägen ned började bilbromsarna på automatväxlade Volvon lukta riktigt asigt, så vi stannade vid hotell-campingen som ligger halvvägs upp (eller ner?), d.v.s. ungefär vid 1000 m.ö.h. Så här sitter vi nu i en hotellounge och surfar på Facebook... Eller Oskar försöker faktiskt jobba, men hur gott det går, det vet jag inte. Maestro fick speciallov att komma inomhus, så han ligger i en skyddad hörna på fammos pläd och sover djupt. Han brydde sig inte ens om att en främmande gutt kom för att koppla i sin laptop vid elkontakten bakom honom, så utmattad är han.
Men tältet är färdigt uppspänt och liggunderlagen och sovsäckarna färdigbäddade, nu är det bara kvällsduschen som fattas. Sedan är det dags att krypa ner i sovsäcken för att lyssna på fjällvinden som viner runt Galdhöpiggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar